Vår berättelse
Vi som startat A Blank Page heter Bill, Tracy och Anders – en före detta aktiemäklare, en före detta managementkonsult och en entreprenör.
För tio år sedan tyckte Bill och jag (Tracy) att vi levde som vi skulle – men våra respektive barn hade andra planer. De blev diagnostiserade med dyslexi och andra inlärningssvårigheter. Vi vägrade tro att det inte kunde finnas ett ”botemedel” någonstans och började istället söka efter lösningar på problemen. Vi hade turen att träffa Jane Lloyd som utvecklat en komplex och genomgripande behandling med fokus på att avlägsna inlärningsblockeringar hos barn. Resultaten av hennes behandling var så imponerande att både Bill och jag övergav våra tidigare yrken och bildade företaget Edutherapy tillsammans med Jane.
Edutherapys motto är ”Every child’s right” (Alla barns rättighet) – att alla barn har rätt till sina egna, unika färdigheter, och därför satte vi igång med att göra Edutherapy-programmet tillgängligt för alla barn överallt. Intressant nog uppfattade våra egna barn betydelsen av det här mottot annorlunda. Eftersom det engelska ”Every child’s right” också kan tolkas som att ”alla barn är eller har rätt”, trodde de att vi menade att alla barn är bra, men att det är de vuxna som är problemet. De senaste 1½ åren har vi insett att de troligen har rätt!
Edutherapy-programmet verkar för att avlägsna stressen som hindrar ett barns naturliga utveckling. Erfarenheten har dock visat att trots att programmet snabbt tar bort stressen, återkommer den lika snabbt igen på grund av att samhället är så stressfyllt. Dagens barn är tyngda av olika sorters stress och prestationspress redan i mycket låg ålder. Vi förstod att om vi verkligen vill hjälpa barnen måste vi försöka påverka sättet som vi utbildar dem på. Följden blev att Edutherapy handlar om att skapa utrymme för barn att blomstra och trivas. Du kan läsa mer om vårt arbete på http://www.edutherapy.net.
För nio månader sedan träffade vi Anders. Han hade sålt sitt första företag och höll på att bygga upp en ny verksamhet i Sverige. Han bjöd in oss för att hålla ett seminarium i Sverige i våras, och redan i juni hade vi 30 svenska och danska familjer som drar nytta av Edutherapy-programmet. Återkopplingen var fantastisk. Lärarna till barnen i de här familjerna bad att få träffa föräldrarna för att få en förklaring till vad de ”gjort” med sina barn eftersom de plötsligt utvecklades så positivt. Ännu intressantare var rapporterna om mer harmoni i familjerna generellt. Samtliga hade en dockningsstation i hemmet, som fungerar som ett avstressningsprogram för hela familjen.
Försök med gruppmeditation har visat att om man vill påverka det kollektiva medvetandet hos en given folkmängd i positiv riktning, krävs det bara att kvadratroten av en procent av denna befolkning håller samma fokuserade intention. Vi började fundera på om vi skulle kunna bidra till ett mindre stressat samhälle om vi satte upp 800 dockningsstationer i Storbritannien och 300 i Sverige. Och om vi kunde nå ut med 8 000 dockningsstationer, skulle vi då kunna minska stressen på hela planeten? Vi vet inte svaret, men vi har inget att förlora på att försöka. Så vi bestämde oss för att starta ett nytt projekt. Men vad skulle vi kalla det?
Jag bad Bill att säga ett nummer mellan ett och etthundra samtidigt som jag sträckte mig efter en bok. ”Vi kommer att hitta namnet på den sidan.”
”Sjuttioåtta” sa Bill. Jag slog upp sidan 78, och den var tom. ”A blank page” – ett oskrivet blad – var fött. Och det är historien om aktiemäklaren, managementkonsulten och entreprenören.
För tio år sedan tyckte Bill och jag (Tracy) att vi levde som vi skulle – men våra respektive barn hade andra planer. De blev diagnostiserade med dyslexi och andra inlärningssvårigheter. Vi vägrade tro att det inte kunde finnas ett ”botemedel” någonstans och började istället söka efter lösningar på problemen. Vi hade turen att träffa Jane Lloyd som utvecklat en komplex och genomgripande behandling med fokus på att avlägsna inlärningsblockeringar hos barn. Resultaten av hennes behandling var så imponerande att både Bill och jag övergav våra tidigare yrken och bildade företaget Edutherapy tillsammans med Jane.
Edutherapys motto är ”Every child’s right” (Alla barns rättighet) – att alla barn har rätt till sina egna, unika färdigheter, och därför satte vi igång med att göra Edutherapy-programmet tillgängligt för alla barn överallt. Intressant nog uppfattade våra egna barn betydelsen av det här mottot annorlunda. Eftersom det engelska ”Every child’s right” också kan tolkas som att ”alla barn är eller har rätt”, trodde de att vi menade att alla barn är bra, men att det är de vuxna som är problemet. De senaste 1½ åren har vi insett att de troligen har rätt!
Edutherapy-programmet verkar för att avlägsna stressen som hindrar ett barns naturliga utveckling. Erfarenheten har dock visat att trots att programmet snabbt tar bort stressen, återkommer den lika snabbt igen på grund av att samhället är så stressfyllt. Dagens barn är tyngda av olika sorters stress och prestationspress redan i mycket låg ålder. Vi förstod att om vi verkligen vill hjälpa barnen måste vi försöka påverka sättet som vi utbildar dem på. Följden blev att Edutherapy handlar om att skapa utrymme för barn att blomstra och trivas. Du kan läsa mer om vårt arbete på http://www.edutherapy.net.
För nio månader sedan träffade vi Anders. Han hade sålt sitt första företag och höll på att bygga upp en ny verksamhet i Sverige. Han bjöd in oss för att hålla ett seminarium i Sverige i våras, och redan i juni hade vi 30 svenska och danska familjer som drar nytta av Edutherapy-programmet. Återkopplingen var fantastisk. Lärarna till barnen i de här familjerna bad att få träffa föräldrarna för att få en förklaring till vad de ”gjort” med sina barn eftersom de plötsligt utvecklades så positivt. Ännu intressantare var rapporterna om mer harmoni i familjerna generellt. Samtliga hade en dockningsstation i hemmet, som fungerar som ett avstressningsprogram för hela familjen.
Försök med gruppmeditation har visat att om man vill påverka det kollektiva medvetandet hos en given folkmängd i positiv riktning, krävs det bara att kvadratroten av en procent av denna befolkning håller samma fokuserade intention. Vi började fundera på om vi skulle kunna bidra till ett mindre stressat samhälle om vi satte upp 800 dockningsstationer i Storbritannien och 300 i Sverige. Och om vi kunde nå ut med 8 000 dockningsstationer, skulle vi då kunna minska stressen på hela planeten? Vi vet inte svaret, men vi har inget att förlora på att försöka. Så vi bestämde oss för att starta ett nytt projekt. Men vad skulle vi kalla det?
Jag bad Bill att säga ett nummer mellan ett och etthundra samtidigt som jag sträckte mig efter en bok. ”Vi kommer att hitta namnet på den sidan.”
”Sjuttioåtta” sa Bill. Jag slog upp sidan 78, och den var tom. ”A blank page” – ett oskrivet blad – var fött. Och det är historien om aktiemäklaren, managementkonsulten och entreprenören.